Vilka är de vanligaste ytbehandlingarna för trä inom industrin? Industriella ytbehandlingarna kan delas in i olika grupper utifrån deras avsedda användningsändamål. Lär dig vilka olika typer av industriella ytbehandlingar som finns och hur de ska användas.
Spackel
Produkter som är tjocka och har väldigt hög viskositet kallas vanligtvis för spackel. Spackel används för att fylla hål, springor och sprickor i träet och för att jämna till träytan. Spacklet ska vara lätt att applicera, fyllningsförmåga och så lite krympande som möjligt. Spackel kan appliceras antingen med en spackel, spackellåda eller spackelmaskin.
Alkydhartser, nitrocellulosa, latex och epoxi- och uretanhartser kan användas som bindemedel för spackel. Spackel finns som antingen färglös, vit eller i olika bruna nyanser som liknar de olika träslagen.
Bets
Bets består av lösliga färgämnen eller pigment och lösningsmedel eller vatten. De används för att färga träytor utan att täcka träets struktur och mönster. På grund av betsernas låga ytspänning uppnås en djup och jämn betsning på de flesta träslag.
Betser används normalt inte utan ett eller två lager lack på toppen. Olika nyanser av bets är tillgängliga baserat på vår halvtransparenta träbetsfärgkollektion.
Både lösningsmedelsburna och vattenburna betser finns tillgängliga på marknaden. När du väljer rätt bets finns det några faktorer att ta hänsyn till:
Kontrollera mot en aktuell betskulörlikare för att se om den resulterande betskulören är korrekt. Betskulörlikare bleknar, gulnar eller ändrar färg på grund av tidens tand och på grund av ljusexponering.
- Träslag och olika virkespartier påverkar betsens slutliga utseende. Kontrollera att betsen som används ger rätt kulör på det trämaterial som används.
- Slipning påverkar den slutliga kulören och utseendet på träet. En grövre slipning kommer att öppna träets cellvävnad mer, vilket förbättrar absorptionen av betsen i träet och färgar det jämnare. Att slipa för fint kan stänga träytan, vilket gör att betsen inte tränger in i träet utan lägger sig som pölar på ytan. Detta kommer att leda till ett flammigt utseende, särskilt på stora föremål.
- Appliceringsmetoden påverkar styrkan på betsutseendet.
- Den valda lacktypen påverkar det slutliga utseendet.
- Bets kan spädas med lösningsmedel, vilket gör att nyansen blir ljusare.
- Bets kan även blandas med lack vilket ger den betsade ytan ett jämnare utseende men som inte framhäver ådringen i träet på samma sätt som en rent betsad yta. .
- En vätande lack är det primära valet för användning ovanpå bets.
- Slipningen av grundlacken underlättas genom användning av bets som gör att underlaget sväller så lite som möjligt.
Lack
Lack är ett ytbehandlingsmaterial som bildar en transparent film när de torkar. Träindustrin använder vanligen syrahärdande, polyuretan-, vattenburna och UV-härdande lacker. Underlaget samt strukturen och formen på föremålet som ska beläggas påverkar valet av lack och ytbehandling. Dessutom måste lackens och träslagets förenlighet beaktas, eftersom inkompatibilitet bland annat kan orsaka färgstörningar. Till exempel blir syrahärdande lack grön på palisander.
Förbehandling, torkning och limning av underlaget påverkar också slutresultatet av lackeringen. Att använda tunna lacker, det vill säga de med låg torrhalt, ger ett resultat – eftersom lacket tränger in i träets porer – som anpassar sig efter träytans form. I öppet trä ska alltid tunn lack användas för att undvika luftbubblor. När lack med högt torrhalt och/eller tjocka lager av lack används, kommer träets yta få ett "dödare” utseende.
Grundlack
De viktigaste egenskaperna hos grundlack är enkel slipning och att den är snabbtorkande. Träindustrin använder vanligtvis enkomponenta grundlacker som är lätta att använda och är snabbtorkande. På grund av vätning blir träsubstratet mer eller mindre mörka beroende på vilken typ av lack som används. Denna vätning gör att underlaget mörknar. En kraftigare vätning av träet kan vara önskvärt vid lackering av betsade ytor eller mörka träslag.
Vid lackering av ljusa träslag är en mindre vätning önskvärt, vilket gör att träsubstratet förblir naturligt ljust. Ljushetsgraden kan ökas genom att blanda ett vitt titandioxidpigment med lacken – detta minskar också den gulning som uppstår vid påverkan av UV-ljus.
Topplack
Topplackens viktigaste egenskaper är mekanisk nötningsbeständighet och kemisk beständighet. Lacker som lämpar sig för utomhusbruk måste också vara väderbeständiga och tåla träets dimensionsförändringar, vilket innebär att de måste vara elastiska. En liknande elasticitet krävs för lack avsedda för fuktiga förhållanden.
Färg
Vanligtvis används samma råvaror i färger som i lacker. Den största skillnaden mellan de två är att i färger används färgade pigment, medan de inte gör det i lacker.
Pigmenten ger kulör och täckning. Färgens kulör skapas på ett kontrollerat sätt med hjälp av brytmaskin, kulörrecept, olika brytpastor och basfärger. Färger har en bättre fyllanadsförmåga; de skyddar också substratet mer effektivt mot t.ex. UV ljus. Ofta tror man felaktigt att färg täcker alla defekter som upptäcks i underlaget under förbehandlingen.
Vid målning är förarbeten och val av rätt metod och färg en förutsättning för ett högkvalitativt slutresultat. Det finns grund- och toppfärger, precis som det finns grund- och topplacker. Grundfärgens viktigaste egenskaper är lätt slipbarhet, snabbtorkande och god fyllnadsförmåga. På motsvarande sätt är toppfärgens viktigaste egenskaper mekanisk nötningsbeständighet och kemisk beständighet.
Härdare
Härdare är ämnen som blandas med färgen och ger en härdningsreaktion. Härdare kan delas in i härdare och katalysatorer.
En härdare deltar i torkningsreaktionen och bildar en film med antingen lacken eller färgen. Å andra sidan katalyserar en katalysator bara, dvs påskyndar reaktionen – den deltar inte i själva reaktionen. I polyuretan- och epoxibeläggningar används en härdare som en andra komponent, medan i syrahärdande beläggningar används en katalysator. Vid dosering av både härdaren och katalysatorn bör detaljerade instruktioner följas noggrant för att erhålla ett korrekt resultat. Mängden härdare som krävs beräknas alltid individuellt för varje produkt.
Förtunning
Förtunning används främst för att få rätt viskositet på färgen eller lacken som gör att den kan appliceras på önskat underlag. De används också för att lösa bindemedlet och ge beläggningen goda utjämnande egenskaper.
Förtunning kan också användas för att påverka vätningen av underlaget och för att underlätta bildandet av en felfri film genom att påverka avdunstningshastigheten. Som ett resultat av snabb avdunstning lägger sig filmen snabbt. Långsammare avdunstning gör att filmen planar ut jämnare, men risken för rinningar är också större. I en industrilinje blir målade produkter som innehåller långsamma förtunningar också svårare att stapla.
Den snabba förtunningen väljs ofta med tanke på kundens målnings och staplingshastighet ofta är hög. Förtunning är vanligtvis en blandning av snabba, medium och långsamma lösningsmedel. Lösningsmedlets upplösningsförmåga kan vara begränsad till en eller flera typer av bindemedel. Förtunningen är formulerade för att säkerställa att varje beläggning får de avsedda egenskaperna. För olika färger och lacker bör endast den Förtunning som är avsedd för en given färg eller lack användas. De flesta efterbehandlingsproblem uppstår till följd av olämplig förtunning eller att de används i fel mängd.
Vid användning av förtunning ska rekommendationerna i produktdatabladet följas. Frågor som rör skyddet av arbetstagare och miljön påverkar också valet av förtunning.
Se alla våra produkter för industriell ytbehandling av trä >>
